Redan när vi köpte vår Husbil 2015 så fanns det ett för oss viktigt mål, att på allvar uppleva norra Sverige. Vi har rest ganska mycket i världen men inte upplevt den norra delen av vårt eget land. Ursprungsplanen var en Norrlandsresa redan förra sommaren men då hörde våra vänner Anna & Roger av sig och undrade om vi inte ville följa med ner till Moseldalen. Ett erbjudande som vi inte kunde motstå och en resa som jag givetvis skrev om här i bloggen förra året.

Sommaren 2017 blev det äntligen av, en resa norrut för att uppleva lite av Norrland. Planen den här sommaren var att köra Vildmarksvägen. En plan som successivt utökades betydligt vartefter resan fortskred. I själva verket körde vi Vildmarksvägen – Blå vägen – Kystrikveien FV17 i Norge – Silvervägen och slutligen Kustvägen (E4) från Skellefteå ner till Höga kusten.

Vildmarksvägen- att fjällvandra med Husbil

Vi körde till Strömsund via Sundsvall den 14 Juli. Den första natten stannade vi på campingen i Strömsund för att bunkra upp och göra oss redo för ett spännande Vildmarksäventyr på hjul. På morgonen den 15 juli startade vår resa på Vildmarksvägen och efter några stopp på vägen för att uppleva den vackra naturen kom vi fram till Hällingsåfallet.

Hällingsåfallet

Hällingsåfallet, ligger i Frostvikens socken, Strömsunds kommun i norra Jämtland och är ett Natura 2000 område och givetvis även naturreservat. Det som är unikt med området förutom själva vattenfallet är att Hällingsån efter vattenfallet fortsätter att rinna i en 800m lång kanjon med 50m höga och branta väggar som bildats under istiden. Själva vattenfallet är 42m högt och här står en ständig vattendimma som bildar fina regnbågar i fallet. OBS att du kan klicka på bilderna här nedan för att se dem i större format och det gäller även för resten av bilderna i det här inlägget.

Ställplats/Fri-camping vid Lill-Jorm

Från Hällingsåfallet körde vi vidare och letade efter en bra ställplats. – Vi hittade en riktigt bra ställplats! Jag påstår att den helt säkert ligger på topp tre av alla ställplatser vi hittills upplevt med Husbil. Vi körde av vägen strax före Jormvattnet in på en rastplats och såg där en liten kort väg som ledde vidare ner till strandkanten på sjön Lill-Jorm, GPS 64°37’53” N 14°8’11” E (enligt min kamera). Här stod vi med vattnet 2-3m från långsidan på Husbilen med en strålande utsikt över vattnet och snöbeklädda fjäll i bakgrunden. Det är väl egentligen inte en riktig ställplats för det enda som fanns där var ett rastplatsbord så egentligen pratar vi om ren fricamping. Det fanns bara plats för en husbil nere vid själva strandkanten på sjön, så vi hade verkligen tur.

Klockan 23.30 och under ca 30 minuter framåt fick vi uppleva en fantastisk solnedgång över Lill-Jorm. Här kan det också vara bra att kommentera det här med mygg och knott… Vi hade försett oss med en bärbar Thermacell mot dessa insekter som annars kan var riktiga semestersabotörer. Jag har nu dragit slutsatsen att Thermacell fungerar riktigt bra mot myggor men sämre mot knott. Därför kom också det myggnät vi alltid har med oss i Husbilen till god användning. Annars hade det blivit tufft att stå utomhus och ta nedan bilder. Den tiden på dygnet var det gott om knott medan det på dagen och tidiga kvällen inte alls var något problem.

Ankarede Sameplats

Från vår fina ställplats vid Lill-Jorm fortsatte vi på morgonen den 16 juli först till Ankarede sameplats. Tyvärr förebådade den fina solnedgången kvällen före en regnig dag. När vi kom fram till Ankarede funderade vi därför på om vi skulle stanna där hela dagen och även nyttja ställplatsen och fortsätta därifrån dagen efter. Vi stog kvar på parkeringsplatsen och lagade oss lite lunch, efter det blev det lite regnuppehåll, så vi kunde gå runt på själva sameplatsen.

Bjurälven

Visst var Ankarede en fin plats att besöka men vi tyckte att det räckte med att gå runt mellan byggnaderna en stund och sedan fortsätta. Troligen påverkade vädret också vårt beslut att fortsätta, för om det varit soligt så kanske vi hade stannat kvar där längre. Nu körde vi istället vidare till Leipikvattnet. Vi kom fram sent på eftermiddagen och bestämde oss för att stanna på parkeringen för att nästa dag vandra till fots till Bjurälven, ytterligare ett av naturreservaten längs Vildmarksvägen. Vi såg att det var ca 3km fram till Bjurälven och tog därför bara med oss lite vatten och var sin frukt att äta. Här blev också vår ovana med fjällnatur påtaglig för det visade sig att vandringen till Bjurälven tog betydligt längre tid än vad vi räknat med. När vi var framme vid älven, insåg vi att vi snart behövde gå tillbaka igen, eftersom vi inte hade tagit med oss någon riktig matsäck. Det gjorde att vi endast fick en liten blick av den osynliga älven som bitvis går under marken. Men det var ändå en mycket fin dag i vacker natur och en trevlig omväxling till dagarna bakom ratten.

Brakkåfallet

Efter vandringen till Bjurälven körde vi vidare och stannade först kort vid Brakkåfallet. En kort vandring från parkeringen på bara några hundra meter och du kommer fram till ett idylliskt vattenfall som är väl värt ett besök

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stekenjokk

Efter Brakkåfallet fortsatte vi upp på Stekenjokk och nu handlar det verkligen om fjällvandring på hjul med Husbil. Det är egentligen inga problem att köra upp på kalfjället den här årstiden. Största problemet är nog den fina naturen och de vackra vyerna som lätt kan distrahera vilken förare som helst… Vid Bjurälven hade vi träffat på ett par med barn som tipsat oss om en fin plats att fri-campa vid uppe på fjället, åter igen hade vi tur, platsen var ledig när vi kom fram. Annars stod det ganska mycket husbilar på olika ställen uppe på fjället.

Norgefarargården

Den 18 juli på morgonen, tre dagar efter att vi börjat köra på Vildmarksvägen, körde vi ner från Stekenjokk. Första stoppet för dagen blev i Klimpfjäll och Norgefarargården. Vi kom fram redan vid 07:30 på morgonen och då var det givetvis stängt där. Men nu har vi sett gården som idag är ett cafe´ och en kulturminnesgård. Gården är från 1832 och sitt nuvarande utseende fick gården omkring år 1860.

Fatmomakke Sameplats

Från Norgefarargården fortsatte vi till Fatmomakke sameplats. Platsen har idag status som kulturreservat och har sedan förhistorisk tid varit en mötesplats för jägare och sedan för samer. Den första kyrkan byggdes här 1781 runt kyrkan har en så kallad kyrkstad växt upp på platsen. Här finns både camping och ställplats för den som vill stanna lite längre tid än vad vi gjorde. Vi gick runt och beundrade olika samebyggnader under ett par timmar och körde sedan vidare.

Trappstegs-forsarna

Nästa stopp blev vid Trappstegs-forsarna som kanske är det mest fotograferade vattenfallet i Sverige. Men det hindrade inte mig från att också ta några bilder.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 Vilhelmina

På kvällen den 18 juli var vi framme i Vilhelmina där vi åter igen checkade in på en camping för att tömma, fylla och kanske allra viktigast komma åt en riktig dusch. Vi hade nu köra stora delar av Vildmarksvägen på fyra dagar och vi hade fortfarande mycket semester kvar. Den 19 juli startade vi med att besöka Vilhelmina kyrkstad

Några bilder till från Vildmarksvägen
Blå vägen till Mo i Rana i Norge

Om Blå vägen har jag inte så mycket att berätta…

Vi körde från Vilhelmina till Mo i Rana i Norge på förmiddagen den 19 juli och stannade enbart för att tanka och äta. Men det finns säkert mycket för den som vill att uppleva längs den här vägen också. Men vi hade siktet inställt på att ta oss till Norge och i första hand till Mo i Rana. Därför körde vi de drygt 26 milen så snabbt vi kunde för att komma fram till vårt mål. Mer om Mo i Rana och den fortsatta resan via Kystrikveien FV17 i Norge till Bodö i Norge – Silvervägen till Skellefteå och slutligen Kustvägen (E4) från Skellefteå ner till Höga kusten i nästa del av bildberättalse från vår Husbilssemester 2017.

Avslutar det här inlägget med en videofilm från Hällingsåfallet och Bjurälven för att ge dig ännu lite mer känsla från resan längs Vildmarksvägen. En resa som jag verkligen kan rekommendera alla att göra. Närmare fjällvandring på hjul kan du nog inte komma och att sova en natt uppe på kalfjället på Stekenjokk är fantastiskt. Hoppas att du sedan följer min blogg så att du inte missar nästa del av berättelsen från vår Husbilssemester 2017, mm.

Här är filmen som som är 1m och 22sek lång, så du hinner säkert med att titta på den också om du ändå hängt med så här lång i det här blogginlägget…