Matsgården i Östbjörka by, Rättvik. 

En kulturskatt som förtjänar mycket mera uppmärksamhet!

På väg till en konsert i Dalhalla ramlade jag över den här kulturskatten av en ren slump. Vi stannade till med Husbilen i Östbjörka by för att äta lunch. Såg en skylt med  texten ”Matsgården 1 km” och tänkte att dit blir det en lagom promenad efter maten. Det var ett mycket bra beslut för det visade sig att Matsgården var värd varenda minut och sekund jag spenderade där.  Det som enbart var tänkt som ett mål för en Lunchpromenad blev till en riktig högtidsstund. 

Jag gick iväg efter lunchen och som vanligt var kameran med på promenaden. Kom fram till platsen och fick se gården som består av totalt 15 byggnader och tillsammans bildar de en sluten fyrkant. Byggnaderna är från 1600, 1700 och 1800 talen. Boningshusen är vackert röda med pigment från Falu Koppargruva medan övriga byggnader traditionsenligt är omålade. Jag var först helt ensam på platsen och gick runt med kameran för dokumentera byggnaderna i stort och även många fint bevarade detaljer. Redan här kändes det som att jag förflyttades bakåt i tiden och jag fantiserade om hur det kan ha varit att ha levt sitt liv som storbonde i Dalarna för mer än 150 år sedan.

Efter ungefär en halvtimme kom en bil och parkerade nära gården och ett par satte sig och fikade vid ett bord. När de fikat klart kom en person in på gården och började öppna upp dörren till ett av boningshusen. När hon fick se mig med min kameran ropade hon ett glatt Hej. Vi började att prata och det visade sig att hon var guide och skulle starta en guidning om en stund. Jag sa att jag tyvärr inte kunde stanna. Guiden som heter Maria erbjöd sig att visa mig runt lite innan ordinarie guidning. Jag fick komma in i boningshusen och samtidigt höra fantastiskt målande berättelser och beskrivningar om Matsgården. När hon skulle byta till sina speciella kläder för kommande guidning tog hennes man Jan över och både berättade om och spelade på sin Spilåpipa. Nu kunde jag verkligen leva mig in i hur det kunde ha varit att leva sitt liv som välbärgad storbonde i Dalarna.

Jag påstår att den här gården förtjänar mycket mer uppmärksamhet och fler besök. Det är inte första gången jag besöker kulturskatter i form av gamla gårdar i Sverige. Men jag får känslan av att den här gården helt oförtjänt hamnat lite i skymundan från andra mer kända platser. Visserligen är gården omslagsbild till Björn Gidstams bok om Dalarna. I hans bok kan man bla läsa ”Den unika gården utgör ett fullödigt minnesmärke över Siljansbygdens rika bondekultur” Det fanns också en gång ett förslag om att flytta hela gården till Skansen i Stockholm. Min klara och tydliga uppfattning är att den här gården passar allra bästa att bevaras här på sin ursprungliga plats i Östbjörka by i Dalarna. Men Matsgården förtjänar faktiskt minst lika mycket uppmärksamhet som den skulle ha fått om den hade flyttats till Skansen.

Detaljer från byggnaderna

Du som besöker Dalarna bör inte missa möjligheten till att besöka den gården. Jag lovar dig att det verkligen är väl investerad tid oavsett om du bara tittar förbi eller gör som jag och stannar i minst 1,5h på platsen. Givetvis får du allra mest utbyte om du kollar upp i förväg om det finns någon guidning du kan vara med på. 

Spilåpipa

I församlingens första Husförhörslängd kan man läsa att Eric Mattson född 1626 och hustru Karin född 1614 var de första som bodde här. Gården brukades fram till 1920-talet och såldes till Nordiska museet 1931. Från och med 2005 ägs gården av Rättviks kommun. Detta och en del annan fakta till det här blogginlägget är hämtat från den broschyr om gården som finns att köpa i Matsgården. Innan jag avslutar vill jag framföra mitt varma och stora tack till Maria K Norberg, medlem i Dalarna Guide & Kultur(*), för ditt stora engagemang och dina levande berättelser om gården. Ett lika stort tack till din make Jan Wolf-Watz som lika levande berättade om och spelade för mig på sin Spilåpipa.

(*) https://dalaguide.se