Nu känns det verkligen att hösten är här. Solen går inte upp förrän kl 07:40 och mörkret sänker sig igen redan strax före kl 16 på eftermiddagen. Men jag ger inte upp utan fortsätter ändå att ibland åka runt Bankeryd och på Hökensås. Visst hittar jag fortfarande en del motiv men det är långt ifrån som under mina favoritmånader april och maj. Jag kände därför att jag behövde lite mer utmaning och att få lite mer inspiration med fotograferandet. Funderade mycket på vad jag skulle kunna hitta på.
Ett Nyhetsbrev dök lägligt upp från Niklas Virsen på Fröstad Naturfoto i Mantorp. Han gjorde reklam för sina fotogömslen. Jag tänkte spontant det här kan vara precis det jag behöver nu i novembermörkret. Jag har varit i ett av hans gömslen en gång tidigare och fotograferat Ormvråk och Skogsfåglar. Den gången fick jag inga bilder på Duvhök som annars normalt är en flitig gäst vid Niklas gömslen. Kanske det skulle lyckas om jag provade en gång till. Sagt och gjort jag slog till och bokade ett gömsle och det är jag mycket glad och nöjd över idag.
De Fotogömslen man kan hyra hos Fröstad Naturfoto är välutrustade och bekväma. Här finns en Gasolvärmare, en Porta Potti i ett separat rum i gömslet. Två fotogluggar och fönster där man inte ser in genom glaset. Till fönstren finns fläktar så att de inte immar igen. Självklart fästen till din egen Kulled eller Gimbal. Direkt utanför gömslet har Niklas ordnat en fin plats för skogsfåglar. Det finns flera olika miljöer för fåglarna att komma och äta av utlagd mat. En fin vattenspegling gör att du har chans till fina speglingsbilder. En bit längre ut från gömslet är det arrangerat för rovfåglar, Ormvråk och Duvhök. Det är bara att rigga sin egen utrustning och sätta sig och vänta
Måndag den 10 november satte jag klockan på 03.30. Det mesta var förberett kvällen före. Men att steka ägg och fixa kaffe till matsäcken ville jag göra precis innan avfärd. Vid ca 04:15 satte jag mig i bilen och började färden mot Fröstad gård strax söder om Mantorp. Jag kom fram för tidigt men Niklas var redan igång. Vi packade över mina saker i hans bil. Sedan körde vi den korta sträckan fram till hans Skogs-gömsle. Från bilen är det bara ett par hundra meter att gå till gömslet. Nu var det bara att sätta sig på plats och vänta på de första fåglarna. Niklas demonstrerade hur hans finurligt arrangerade belysning utanför gömslet fungerade. Det här är en mycket stor uppgradering sedan jag var här senast. Du har inte mindre än fyra olika möjligheter till att kunna variera ljuset inifrån gömslet. Det finns en allmänbelysning samt en bakgrundsbelysning till platsen för Skogsfåglar och likaså till platsen för rovfåglarna.
Nu är det dags för mig att visa lite bilder från gårdagen sittning. Jag börjar med Skogsfåglarna. Den här gången hade det lite lägre prioritet för mig. Men några arter hann jag ändå med. Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.
När det gäller rovfåglarna Ormvråk och Duvhök så var det främst Duvhöken som var min allra största förhoppning. Jag fick veta att Duvhöken bara hade varit på ett kort besök dagen före. Möjligheten var därför ganska stor att den var hungrig vid min sittning. Men den lyste med sin frånvaro hela dagen. Ormvråkarna var desto flitigare besökare och kom säkert 5-6 gånger under dagen. Det blev många bra tillfällen att fotografera Ormvråk. Jag tog också vara på möjligheten att testa med olika varianter av belysning. Sedan tänkte jag att det var nog inte min dag i dag heller när det gällde Duvhöken. Den hade inte varit framme på hela dagen och jag hade i stort sett givit upp hoppet.
När klockan närmade sig 16 så var det rejält mörkt ute. Batterierna i kameran lyste på rött och minneskortet var i stort sett fullt. Tyvärr var också batteriet som driver allmänbelysningen till platsen för Rovfåglar alldeles tomt. Det var mitt eget fel. Jag borde ha sparat lite mer på det under dagen. Självklart dyker det då upp en stor Duvhök på plattformen för rovfågel. Det var i princip kolsvart ute förutom ljus som kommer in bakifrån på plattformen. Då tänkte jag på det jag ibland brukar säga. De allra bästa naturupplevelserna finns inte på något minneskort. De finns bara i mitt eget minne och på min näthinna.
Men varför inte ändå göra det man kan med en kamera. Skruva upp ISO-talet till 16 000. Använd så lång slutartid som möjligt i detta fall 1/50 sekund. Se till att det finns en liten chans att åtminstone få en användbar bild på minneskortet. Det var tur att jag försökte. Bland några försök med seriebildtagning och drygt 300 helt oanvändbara bilder hittade jag faktiskt en användbar bild. Den krävde en hel del redigeringsarbete i datorn. Den som vet förutsättningarna kan förhoppningsvis ändå tycka att det är en helt okej bild. Jag är faktiskt själv väldig nöjd och känner att mitt huvudmål för den här utflykten är väl uppnådd.
Om du läst så här lång är du också givetvis välkommen att följa mig på Instagram. Om du kanske även gillar mina bilder, följ mig här: https://www.instagram.com/dick_wahlin/
Fotodagbok - Dick Wåhlin 