Del 1: Från Skuleberget till Vildmarksvägen

Nästan tre veckor. 300 mil. Höga kustberg, forsande vatten, samisk kultur, fjäll och renar. Och en hel del höstfärger. Den 23 augusti rullade vi ut från Bankeryd med husbilen. Framför oss väntade en resa på nästan 300 mil genom delar av den svenska fjällvärlden – en resa som vi verkligen hade sett fram emot. När vi kom hem igen den 11 september hade vi hunnit samla på oss mängder av upplevelser, möten och framför allt bilder. Det här är första delen av berättelsen om resan. Och vi börjar från början. Följ med!

Bankeryd till Tiveden

Vi lämnade Bankeryd på eftermiddagen den 23 augusti och styrde norrut. Första dagens mål var inte särskilt långt bort. Vi körde mot Tiveden och hittade en fin plats vid en sjö i närheten av Röfors där vi kunde övernatta. Det är något speciellt med de där första timmarna på en längre husbilsresa. Man har lämnat vardagen bakom sig, packningen är på plats och framför allt ligger hela äventyret fortfarande framför en. Vi hade minst tre veckor på oss. På morgonen fortsatte vi till David i Tiveden för att hämta en regnjacka som jag lyckats glömma kvar senast vi sågs. n sådan jacka kan ju vara ganska bra att ha när man ska ge sig ut på en höstresa i fjällen…

Höga Kusten och mäktiga Skuleberget


Nästa mål var **Höga Kusten** och Skuleberget. Men med husbil handlar resan lika mycket om vägen dit som om själva målet. Vi behövde ytterligare en övernattning innan vi så småningom rullade in på ställplatsen vid foten av Skuleberget. Läget kunde knappast varit bättre. Här står man nära starten för linbanan som tar dig upp mot toppen – och det var förstås precis dit vi skulle. Att komma upp på Skuleberget är en upplevelse i sig. När man står där uppe och blickar ut över landskapet blir det väldigt tydligt varför Höga Kusten är en av Sveriges mest spektakulära naturmiljöer. Och vad passar bättre efter en sådan utsikt än en våffla? Vi slog oss ner i Toppstugan och njöt av både utsikten och en riktigt god våffla.

**En bättre start på fjällresan är svår att tänka sig.**

Sagavägen mot Åsele

Dagen efter var det dags att rulla vidare norrut. Vi valde *Sagavägen*, via L348 och R90, som slingrar sig fram i landskapet nära Ångermanälven. Det är just sådana här vägar som gör husbilslivet så härligt. Man behöver inte alltid ha bråttom. Vägen är en del av upplevelsen. Efter dagens körning stannade vi för natten på en camping i Åsele.

Torvsjö kvarnar – en resa tillbaka i tiden

På väg mot Vilhelmina gjorde vi ett stopp vid *Torvsjö kvarnar*. Det visade sig vara ett av resans mer intressanta kulturhistoriska stopp. Här finns en fantastiskt välbevarad kulturmiljö som berättar om hur livet kunde se ut med jord- och skogsbruk under 1800-talet och början av 1900-talet. Det är lätt att gå omkring här och fundera på hur människorna levde och arbetade innan moderna maskiner och dagens bekvämligheter förändrade vardagen. Det är lätt att gå omkring här och fundera på hur människorna levde och arbetade innan moderna maskiner och dagens bekvämligheter förändrade vardagen. Torvsjö kvarnar är både byggnadsminne och klassat som ett riksintresse. Det är verkligen en plats där det är värt att stanna upp en stund.

Vilhelmina – uppladdning inför Vildmarksvägen

Nästa stopp blev Vilhelmina. Här checkade vi in på **Kolgårdens camping**, där vi valde att stanna ett par nätter. Och vilket läge! Husbilen stod precis vid vattenbrynet vid Volgsjön. Det här är en camping vi verkligen kan rekommendera om du kommer med husbil och vill ha en lugn plats att ladda batterierna på innan du ger dig ut på Vildmarksvägen.

Vildmarksvägen – nu börjar äventyret

Vi har faktiskt kört den två gånger tidigare. Första gången körde vi medsols, med start i Strömsund. Andra gången blev det motsols, med start i Vilhelmina. ch nu var det alltså dags igen – vår tredje resa på Vildmarksvägen. Väderprognosen såg inte direkt lovande ut. Det skulle komma mycket regn under de kommande dagarna. Men en sak har vi lärt oss efter våra tidigare resor här: Vädret i fjällen kan ändras otroligt snabbt. Och mycket riktigt. Trots prognosen klarade vi oss faktiskt riktigt bra. Det blev inte alls så mycket regn som vi hade befarat. Så vi gav oss iväg.

Våra första stopp blev vid Dimforsen och Trappstegsforsen.

Forsande vatten, skog och den mäktiga känslan som infinner sig när man börjar komma in i den riktiga vildmarken.
Trappstegsforsen, namnet säger egentligen ganska mycket om vad som väntar.
Vattnet forsar fram över de naturliga stegen i berget och bildar en miljö som är nästan löjligt fotogenisk.

Marsliden

Efter forsarna fortsatte vi mot Marsliden. Landskapet förändrades gradvis och vi började verkligen känna att vi var inne i den del av resan som vi hade längtat efter. Fjällvärlden väntade

Men innan vi tog oss vidare upp mot de högre höjderna var det dags att hitta en plats för natten. Och valet var enkelt, Fatmomakke.

Fatmomakke.

Fatmomakke är en av våra absoluta favoritplatser längs Vildmarksvägen. Här finns den samiska kyrkstaden, en plats med en alldeles speciell atmosfär. Att komma hit framåt kvällen, när lugnet sänker sig och de gamla byggnaderna ligger där i landskapet, är något som är svårt att beskriva med bara ord. Det är en plats man gärna vill stanna upp och ta in.

Och den här kvällen fick Fatmomakke bli vårt hem för natten. För att inte prata om en magisk morgon dagen därpå med ett fantastiskt ljus

Stekenjokk

Nästa morgon fortsatte vi. Via Norgefarargården tog vi oss vidare upp mot **Stekenjokk**.

Och nu började landskapet förändras på allvar. Vi nådde en höjd av **876 meter över havet**. En höjdpunkt – på flera olika sätt. Här uppe öppnar sig ett enormt fjällandskap. Vägarna slingrar sig fram genom ett landskap som känns nästan oändligt och det är svårt att låta bli att stanna bilen gång på gång för att fotografera. Och sedan fick vi ytterligare en av de där upplevelserna som man hoppas på när man åker hit. **Renarna.** Ett stort antal renar rörde sig i området. Att stå där bland fjällen och se renarna vandra över landskapet är en upplevelse som är svår att få på bild – även om man förstås försöker.

Hällingsåfallet – nästa mäktiga stopp

Efter Stekenjokk fortsatte vi förbi Stora Blåsjön.

Men resan var långt ifrån över. Nästa mål var **Hällingsåfallet**. Ännu en plats där naturens krafter får ta huvudrollen.

Vildmarksvägen tar slut – men resan fortsätter

Så småningom nådde vi **Strömsund**. Därmed var vår tredje tur längs Vildmarksvägen över. Men vår resa genom den svenska fjällvärlden hade bara börjat.

Från Bankeryd till Skuleberget.

Från Höga Kusten till Vilhelmina.

Från Fatmomakke upp på Stekenjokk.

Och vidare till Hällingsåfallet och Strömsund.

Redan nu hade vi hunnit uppleva mer än vi kunnat hoppas på.

**Men det skulle bli mycket mer.**

I nästa del fortsätter vi söderut mot **Funäsdalen, Flatruet och Grövelsjön** – och där väntar ännu fler fjäll, höstfärger, vackra vägar och nya upplevelser.

## 👉 Missa inte del 2!