Funäsdalen, Flatruet, Fjällnäs och Grövelsjön

Efter Skuleberget och Vildmarksvägen fortsätter vår resa norrut och västerut genom den svenska fjällvärlden. Hösten har nu verkligen gjort sitt intåg och landskapet börjar skifta färg. Gröna fjällsluttningar blandas med gula björkar, röda toner och den första känslan av att vintern inte är långt borta.

Vi har fortfarande många mil framför oss – och några av resans absoluta höjdpunkter återstår. Häng med när vi fortsätter vår husbilsresa genom ett av Sveriges vackraste landskap!

Funäsdalen – där fjällen öppnar sig

Från Strömsund styrde vi husbilen mot Funäsdalen. Efter alla mil på vägarna var det skönt att komma fram och checka in på Fjällcampingen, där vi bestämde oss för att stanna i tre nätter. Funäsdalen skulle visa sig bli en perfekt utgångspunkt för våra utflykter.

Flatruet – Sveriges högsta väg över fjället

Dagen efter var det dags att ge sig ut på en av de vägar vi verkligen hade sett fram emot – Flatruet. Vägen slingrar sig upp genom fjällandskapet och utsikten förändras hela tiden. Ju högre vi kom desto mer öppnade landskapet upp sig. Här finns inga stora samhällen, inga trafikljus och nästan inga byggnader som stör utsikten. Bara fjäll, himmel och den slingrande vägen framför oss.

Det är sådana här vägar som gör husbilslivet så fantastiskt. Man behöver egentligen inte ha bråttom. Själva vägen och landskapet är en del av upplevelsen.

Vi fortsatte via Ljungdalen och vidare till Storsjö, där vi stannade och lagade vår lunch i husbilen. Sedan var det dags att vända tillbaka mot Funäsdalen – återigen via Flatruet.

Och det gjorde absolut ingenting.

Att köra samma väg tillbaka visade sig nästan vara som att uppleva en helt ny väg. Ljuset hade förändrats och vyerna såg annorlunda ut från andra hållet.

Upp på Funäsberget – vilken utsikt!

Nästa dag väntade ytterligare en höjdpunkt. Målet var Funäsberget, som når 977 meter över havet. Vi valde det bekväma alternativet och tog kabinbanan både upp och ner. Det var en upplevelse i sig att sakta lämna dalen bakom sig och se landskapet öppna sig allt mer under oss. Väl uppe på toppen möttes vi av andra besökare. Några hade sprungit hela vägen upp och andra hade cyklat. Vi nöjde oss med kabinbanan – och tyckte att det var ett alldeles utmärkt val!

Utsikten var helt fantastisk. Vi hade tidigare tyckt att utsikten från Skuleberget var mäktig, men här uppe på Funäsberget blev upplevelsen ännu större. Från toppen kunde vi blicka ut över fjällvärlden åt alla håll. Det kändes nästan som att stå mitt i ett jättelikt panorama.

**360 graders fjällutsikt – det är svårt att tröttna på det!**

När lunchplanerna plötsligt ändrades Vår ursprungliga plan var att äta lunch i Toppstugan. Men så fick vi syn på informationen om **Lopme Lante Sameviste**. Och plötsligt ändrades våra lunchplaner. När man befinner sig mitt i den samiska fjällvärlden kändes det förstås betydligt mer spännande att prova något från det samiska köket än att äta den lunch vi först hade tänkt oss. Vi bestämde oss för att välja två olika rätter och sedan smaka av varandras.

Helena valde **suovasskav på bröd** med lingonröra, sallad, rödlök och torkade tranbär.

Jag valde **suovaspanna med gauhkku i bitar**, rårörda lingon samt sallad med rödlök.

Och vilken fullträff det blev!

Båda rätterna var riktigt goda och vi var mycket nöjda med vårt spontana beslut att ändra lunchplanerna. För den som undrar betyder suovas helt enkelt **rökt renkött, ungefär som renskav**. Det här blev ett sådant där trevligt reseminne som man inte riktigt kan planera fram. Ibland är det faktiskt de spontana besluten som blir de bästa.

Fjällnäs – den oväntade överraskningen

Den tredje dagen lämnade vi Funäsdalen och fortsatte västerut mot Norge. Men innan vi nådde gränsen gjorde vi ett stopp som skulle visa sig bli en av resans största överraskningar – Fjällnäs.

Det här var en plats som vi faktiskt inte kände till sedan tidigare. Kanske var det just därför som upplevelsen blev så stark. Vi hade inga stora förväntningar – och ibland är det då man blir som allra mest positivt överraskad.

Vi körde in på **Fjällnäs Camping & Lodges**, vackert belägen vid sjön Malmagen.

När vi kom fram förstod jag dessutom varför jag inte hade fått något svar på mitt bokningsmejl från dagen innan. Värdparet var helt enkelt bortresta! Campingen var därför obemannad, men allt var öppet och betalningen skötte man enkelt med Swish. Det fungerade alldeles utmärkt. Och kanske var det just det som passade så bra med platsen. Här fanns ett lugn som vi verkligen uppskattade. Inga måsten, inget jäkt och ingen känsla av att vi behövde skynda vidare. Vi stannade i två nätter och njöt av den fantastiskt fina miljön.

Det här var verkligen en plats där man kunde slå sig ner, titta ut över sjön och bara vara. Och ibland är det precis det man behöver på en husbilsresa.

Mot Grövelsjön – mil efter mil genom fjällvärlden

Efter två lugna dygn i Fjällnäs var det dags att fortsätta. Nu väntade en längre körning på krokiga och backiga vägar, upp och ner genom landskapet. Vi fortsatte via **Idre, Särna och Sälen**, med Grövelsjön som slutmål. Det var många mil kvar – men vi hade en alldeles särskild anledning att längta.

Grövelsjön var nämligen ett av de två viktigaste målen på hela vår resa. Det andra var att komma upp på toppen av Skuleberget, vilket vi lyckades med redan under resans första del. Nu återstod bara Grövelsjön.

Äntligen Grövelsjön!

Vi körde in på campingen vid **Grövelsjöns Sjöstuga** och stannade i två nätter. Två nätter låter kanske ganska mycket, men här insåg vi snabbt att det egentligen var alldeles för kort tid. Grövelsjön är en sådan plats där man vill stanna längre.

Det första som slog oss var lugnet. Vi har varit i Idre några gånger tidigare och vet att området är populärt. Men skillnaden mellan Idre och Grövelsjön kändes väldigt tydlig. Efter att ha passerat Idre Fjäll och sett hur mycket som har byggts – och fortfarande byggs – blev kontrasten när vi kom till Grövelsjön nästan slående.

Idre är säkert fantastiskt för den som söker skidåkning, aktiviteter och ett stort utbud under vintern. Men om man, som vi, framför allt söker **lugnet, naturen och känslan av att komma bort från vardagen**, då har Grövelsjön verkligen något alldeles extra.

Här kändes naturen betydligt mer närvarande.

Mer orörd.

Mer stillsam.

Vi hann förstås inte uppleva allt under våra två dygn. Snarare väckte besöket en ny lust att komma tillbaka. Och det är väl egentligen det bästa betyget en plats kan få. Vi åkte därifrån med känslan att Grövelsjön inte var ett avslutat kapitel – utan början på ett framtida besök.

På väg hem – men resan är inte riktigt slut än

Nu började vi så smått inse att den långa husbilsresan gick mot sitt slut.

Vi styrde söderut och lämnade fjällvärlden bakom oss. Men vi ville inte köra hela vägen hem i ett svep. Sista natten i husbilen på den här resan valde vi därför att tillbringa vid sjön Långban nära Filipstad i Värmland. Och vilket avslut det blev!

Vi fick en fantastisk kväll med stjärnklar himmel.

Nästa morgon väntade ännu en överraskning. Dimman låg över sjön och sakta började morgonljuset förändra landskapet. Sedan kom solen pch den steg upp över sjön precis framför vindrutan på vår husbil.

Efter hundratals mil genom fjällvärlden kunde vi knappast ha fått ett vackrare avslut på resan.

—

# 300 mil – och otaliga minnen senare

Så var vår husbilsresa genom den svenska fjällvärlden hösten 2026 över.

Cirka **300 mil**, otaliga vackra vyer, slingrande fjällvägar, höstfärger, god mat och möten med platser som vi sent kommer att glömma. Från Skuleberget och Vildmarksvägen till Funäsdalen, Flatruet, Fjällnäs och Grövelsjön – och sedan söderut igen.

Det blev en resa som verkligen gav oss mersmak.

Vissa platser överträffade våra förväntningar. Andra överraskade oss helt. Och några hann vi bara få en första glimt av – vilket kanske är det bästa av allt. För vi har redan börjat fundera på var nästa resa ska gå.

**En sak är i alla fall säker: den svenska fjällvärlden är långt ifrån färdigutforskad för vår del.**

Tack för att du följde med på vår resa!

Och om du inte redan har läst del 1 – från Skuleberget till Vildmarksvägen, rekommenderar jag att du börjar där. Där startade äventyret som tog oss vidare genom höstens fantastiska svenska fjällvärld.