När vi åker till eller ifrån Åtvidaberg  så hälsar min fru Helena på ”Röstensgubben” varje gång vi passerar den genom att uttala orden ”Hej på dig Rösten!”.

Redan som barn hörde jag själv berättelsen om att varje gång man målar ladugården på bondgården, vars marker den här stenen står på, så måste man också måla stenen. Ja annars så brinner ladugården snart upp säger sägnen. Någon gång på 1920 målades ladugården och då glömde man att måla stenen, mycket riktigt strax efteråt så brann det i ladugården…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stenen omtalas i skrift första gången på 1360-talet då Arvid i Rösten var kyrkvärd. Den kan eventuellt utgöra en del av ett gravröse och är sannolikt en fruktbarhetssymbol till guden Frejs ära. Stenen är unik i Sverige och är därför också givetvis kulturminnesmärkt.

År 2006 stals de här stenarna men turligt nog så återfanns de igen bara några dagar senare i Västervik. Av den anledningen  så är också numera Röstensgubben omgärdat av ett taggtrådsstaket.