”Today we leave the smooth roads and head into the parks of all national parks – Serengeti”. 

Citatet ovan kommer från den reseplanering som Mind & Soul Travel skickade som reseförslag innan vi definitivt bestämt oss för att boka resan med dem. Vi bokade resan i mitten på januari och hoppades på en riktig drömresa. Resan överträffade alla våra förväntningar!

Söndag den 14 oktober

Vi vaknade på morgonen och åt frukost, packade Jeepen och började resan mot Serengeti. Tloma Lodge där vi tillbringat natten ligger nära Ngorongoro kratern som vi också kommer att besöka, men först på hemvägen från Serengeti. Vägen till Serengeti innebär att vi först måste klättra uppför kraterkanten och följa den ett par mil för att sedan köra nerför kratern igen. Det är nu vi också inser vad texten i citatet ovan innebär i verkligheten. De första milen är fina asfaltvägar men när vi kommer fram till kratern och börjar klättringen uppåt får vi känna på det som kallas för ”African Massage”. Det är stundtals riktigt brant och vägen är full med stenar och gropar och därför får vi sakta slingra oss uppåt. När vi kommer upp är det fortfarande morgondimma och vi kan därför inte kika ner i kratern. Men vi fortsätter köra vidare och får känna på ännu mer afrikansk massage…

När vi kört längs kanten och innan vi börjar åka nerför igen så kommer vi till en annan utsiktsplats där man kan titta ner i kratern. Nu har dimman lättat och vi får en första vy över den fantastiska kratern som vi ska köra ner i och besöka om tre dagar på vår hemresan. 

Ngorongoro

Nedanför kratern öppnade sig ett öppet, platt och vidsträckt landskap. Vi har vi snart Serengeti i sikte. Men innan vi kom fram dit besökte vi en Massaj by. Vi hade sett många Massajer längs hela resan ändå från Arusha och sett hur de vandrade med sin boskap i färggranna kläder. Men att besöka en Massaj by ger en helt annan känsla och förståelse för deras historia, levnadssätt och kultur. När vi kom fram till byn välkomnades vi av Hövdingens son. Alla i byn ställde sedan upp sig för att välkomna oss med sin Välkomstdans

För att berätta lite om Massajerna så lever många fortfarande som nomader även om andra idag bor i städerna. De lever av kött främst från ko och get. De äter inte gris eller viltkött, ej heller grönsaker. Deras byar omges av staket som skydd för vilda djur och inne i byarna är det kvinnorna som tar hand om barnen, lagar mat och ser till att det finns vatten. Männen är mer utanför byarna och de sover också utomhus utanför byarna på dagarna och på nätterna går de vakt och skyddar byn. När pojkarna ska bli krigare får de först följa med sina äldre bröder utanför byn på träning under 4 veckor. Under den tiden är de målade helt i svart och i ansiktet är de dödskalle målade med vit färg. Under dessa veckor får de inte besöka sin by utan lära sig att helt leva ute i vildmaken. Efter sin utbildning blir de krigare istället för Massaj barn och får börja ta ansvar för att skydda sin by. 

Sonen till hövdingen som vi mötte utanför byn visade sig ha många syskon. Hans far var gift med 21 fruar och hade barn med samtliga av dessa. Han visade oss in i byn och där  visade de först upp en Krigsdans och därefter började de en efter en att hoppa högt så högt de kunde. Det var en sorts tävling där den som hoppat högst var den vars hydda som vi sedan fick gå in i och se hur de bodde. Inne i den lilla hyddan fanns två sängar. En för mamman med de minsta barnen och en för övriga syskon som kunde vara ganska många. I mitten fanns en eldstad för matlagning men ingen skorsten eller hål i hyddans tak. Jag frågade om det inte blev mycket rök inne i hyddan. Men de eldar med särkilt träslag som knappast avger någon rök alls. Det är även kvinnorna som bygger hyddorna helt själva utan männens hjälp. 

Vi gjorde också ett besök i byn skola och fick träffa flera barn där. Men eftersom det var söndag så pågick ingen riktig undervisning. Barnen i byn delas upp i två olika grupper och den ena gruppen går till skolan tidigt på morgonen. Mitt på dagen är det alldeles för varm så näst grupp kommer sen eftermiddag och får sin under visning fram till kvällen. 

massaj-11

Vi lämnade Massajbyn bakom oss och fortsatte att köra mot Serengeti. Området vi färdas i heter Ngorongoro Conservation Area. Skillnaden på Conservation Area och Nationalpark är att i den först nämnda lever djur och människor sida vid sida medan  en Nationalpark är helt skyddad och där bor inga människor förutom de som bor i Safari Lodger. Det innebar att vi längs vägen mot Serengeti såg många djur. Främst Giraffer och Zebror.

Nu närmar vi oss Serengeti men besöket där och de tre dagarnas Safari förtjänar ett helt eget blogginlägg, så ”Stay Tuned” och läs fortsättningen av den här reseberättelsen inom kort. Vill du inte missa fortsättningen så rekommenderar jag dig att prenumerera på min blogg.

Avslutar det här inlägget med en kort video (< 50 sek) från Massaj byn filmad med mobil. Tyvärr lite störande vindbrus men den förmedlar ändå lite av känslan av att vara i byn